Drömgården var inte ens till salu men hjärtat hade redan flyttat in. Efter två år av pendlande mellan hopp och förtvivlan så blev gården trots allt vår! Det var den första Oktober 2013 som vi hittade hem.
Då man följer grusvägen från byn uppströms längs älven som sakta ringlar sig fram, då husen tagit slut. Där ängsmark brer ut sig och sedan övergår till skog. Där kör man in på en gårdsplan och finner sig omfamnad av stuga, en stor ladugård i två våningar och ett hus. Där bor vi.
Någon annan skulle kanske kalla det ensligt men vi kallar det avskilt.
Någon annan skulle kanske kalla det ruckel eller renoveringsobjekt och ängarna kanske skulle kallas igenvuxna. Men vi kallar det bara för drömgården.
Ladugården väcktes till liv i slutet av November då jag i tidig 30-års present fick en dräktig fjällnära ko av familjen uppe i norr som samlat ihop - Ännu en dröm gick i uppfyllelse! Redan överväldigad och överlycklig fick jag veta att en obesläktad fjälltjurkalv är julklappen från mor. Sedan saknas ord.
När man får vara sig själv.
Nu 2014 så blir det det första året på gården.
